brusmoln

Jag orkar inte gå till skolan och träffa folk som inte är mer än nödvändigt så har varit hemma och fått panik ytterligare än dag. Mamma ringer bup och tjatar vidare, jag ligger på golvet för svag för att ta mig upp och ligger där timme efter timme och bara önskar att jag visste varför jag mår som jag mår. Jag vill inte verka som en jävla deppig person, men vad gör man? Nu får ni ta mig som vad ni vill för jag orkar inte spela någon annan i bloggen medans jag bara vill skriva ut vad fan som är mina problem. Ni ska verkligen veta att man blir trött efter 4 års ''försök med att få hjälp '' fram och tillbaka hela tiden. 

Efter att pratat med först kurratorn-bup-kurratorn-glimten-soc-kurratorn-soc-bup-kurratorn igen och blablabla, man blir trött på att alla säger att det funkar att prata, men nej jag har ju bevis på att det inte gör det. Eller är jag fan psykiskt störd och inte kan glädjas åt livet? Jag har aldrig riktigt glädjt mig åt livet. Problem efter problem, trött trött tröttttt. Ska ut och prata med jeff nu har jag besämmt. Synd att det är ca en halv meter snö på min balkong, jag fryser ihjäl om fossingarna när jag står där ute. HEJDÅ imorgon är jag nog gladare.